Var ju som sagt och hälsade på gamla livet igår - gymnastikuppvisning i gångsätra skola (mitt gamla gymnastium) med GT Vikingarna (min gamla gymnastikförening).

Lite historia;

1994 var jag alltså nio år och började på då på Vikingarna på Lidingö. Gymnastik blev snabbt större delen av mitt liv och lyckades konkurrera ut både sjöscouter (till min pappas stora förfäran) och pianospelande (till min mammas stora förfäran). Kvar blev alltså Vikingarna som flätades in alla delar av mitt liv - skola, kompisar, drömmar, fritid, osv.

Jag flyttades snabbt uppåt i nivå och till slut vid 15-års ålder hamnade jag i förenings bästa trupp - elittruppen, ET. Tyvärr hann jag inte ta alltför många volter på den nivån innan jag råkade ut för en olycka och drog knäskålen ur led (finns också på film btw). Vilket också innebar att hela min värld vändes upp och ner. Jag var Celina - gymnast i Vikingarna. Vad var jag utan det?

Men lite av mig var nog redan på väg därifrån (som gymnast), därför var det inte ett svårt beslut när jag - så fort jag kunde stödja på benet igen - tog över en F-grupp. En grupp småtjejor som var födda -89 till -91. Och dom var små kan jag lova! ;) Många av dom har senare följt med mig upp till dansen och sen vidare ut i stora världen och är nu ute och reser runt, vilket känns både kul och lite halvskumt. ;)

Fristående och trampett var alltid mina favoritgrenar - men framförallt fristående, grenen inom truppgymnastik som kan jämföras med dans. Därför blev jag också den som var ansvarig för fristående i min första F-grupp. Jag började också koreografera smådanser till andra grupper på t.ex. uppvisningar. Koreografierna blev efter hand mer och mer komplicerade och jag letade inspiration överallt! Uppvisningsdanser var något jag brann extra mycket för och när det blev dags för 24-timmars Gympan i Eskilstuna (som hålls var fjärde år har jag för mig) bestämde jag och en annan tränare som heter Lisa att vi skulle kamma hem "Gyllene Limpan" - ett väldigt prestigefyllt pris inom just uppvsiningsdans. Alla tävlingdgrupper inom Vikingarna var med och självklart fixade vi det tillsammans! ;)

Jag klättrade också som ledare inom grupperna, gick alltfler utbildningar och hade till slut tränat alla nivåer inom föreningen. Allt från B-grupper till elit. Men det var i CT-1 som jag till slut stannade. Dom var runt 15-18 år gamla och jag bestämde mig i samma veva att göra ett nytt fristående till dom - Toxic. Det gick hur bra som helst och vi fick alltid superfina poäng!

Efter 6 år som gymnast och sedan 6 år till som tränare kände jag att det var dags att lämna boet. 2006 var jag 21 år och packade då ihop min Vikinga-overall, mina diplom och medaljer, mina fristående-pärmar med regler, utbildningspapper, formationer, o.s.v.

Dansen började då istället ta över mitt liv och jag la min framtid i dens händer.

Nu efter tre år utan gymnastiksalslukt verkar det som att jag kanske sätter en trevande fot tillbaka i mitt gamla liv. Men det kan nog aldrig bli som förut. Tillbaka i det gamla men på ett nytt sätt. Och det känns faktiskt spännande och kul. =)

Jag ska på möte på torsdag, efter det kan jag berätta lite mer om vad det hanlar om.

Så här ser ET's nya fristående ut nu, och jag älskar det! Har kollat runt lite (och försökt vara objektiv) på hur friståendena ser ut nuförtiden och jag måste säga att det här slår alla jag sett med hästlängder! Plus att detar dräkter är F-A-B! Vilket dom nog också lär höra lite då och då... ;)