Sörjer och hyllar Michael...
Jag har gråtit och gråtit och gråtit och gråtit! Känns som att det till slut har slagit en att han faktiskt inte finns med oss längre... och världen känns faktiskt konstigt tom... Min första spontana tanke när jag fick höra att han hade dött var, "men, vad ska vi göra nu då? Ska du bara lämna oss här? Ska vi klara oss själva?", och så känner jag fortfarande...
Jag sörjer för allt jobbigt han fått ta sig igenom i livet - pappan, banrdomen som han aldrig fick, hans ensamhet... Men jag hyllar också hans enorma talang, hans stora kärlek till världen och det han åstakommit under den tiden vi fick låna honom. Jag är så otroligt glad att jag är en av dom som växt upp med hans musik och att jag fått vara med under Michael Jackson-eran.
Min andra CD-skiva som jag fick var Michaels "Dangerous" (tror att det var -93) och jag vårdade den som min absolut finaste skatt! Jag vet inte hur många gånger jag spelade den från början till slutet, men jag vet att jag älskade varenda låt!
Min absolut första dans som jag uppträdde med 1993 var till låten "Why you wanna trip on me".
1995 kom dubbel-CD:n "History" ut och jag vårdade den med samma ömhet som "Dangerous". Och som den har spelats i min CD-spelare!! =) Michaels låtar har alltid funnits i mitt liv för jag lyssnade verkligen alltid på musik när jag var yngre (är iofs ingen skillnad nu) - när jag var glad, när jag var ledsen, när jag dansade, när jag åt, innan jag skulle sova, när jag vaknade, o.s.v. Jag kunde texterna på alla låtar och vartenda litet ljud utantill.
Michael var och kommer alltid att förbli ett mysterium. Han hade ett sinne som ingen riktigt kunde förstå sig på och därför var han nog, trots sina sina miljoner fans också förmodligen en av de ensammaste människorna i världen. När han var liten hade han ett sinne som en vuxen, när han blev äldre gick han tillbaka att vara ett barn... och folk kallar honom "freak" för att han över levt och gått igenom saker som ingen annan levande gått igenom. Jag tror verkligen att han ville alla väl och själv bara bli älskad tillbaka. Han hade ett enormt hjärta och det höll ändå längre än vad många andra skulle klara...
Önskar bara att han hade kunnat få uppleva all den kärlek för honom som visats nu den senaste tiden.
Som de sa på minnescermonien nu ikväll;
Han var verkligen vår Michael Jackson och vi var hans fans. Och så kommer det alltid att vara. För mig kommer du Michael, leva vidare i all evighet och du kommer vara med mig resten av mitt liv.
Här är ett klipp från minnescermonien som jag tyyckte var absolut bäst. John Meyer med Human Nature och Brooke Shields tal.
Kommenterade det här klippet på youtube:
When John did this piece I couldn't hold back the tears no more... Michael, no words can express the sadness and the emptiness tha't left of loosing such a performer, singer, dancer, songwriter and legend. We will be forever blessed with your work here on earth and I pray that you finally have reached your Neverland... You will truly live on forever and ever and ever and ever... Love you always...
Jag sörjer för allt jobbigt han fått ta sig igenom i livet - pappan, banrdomen som han aldrig fick, hans ensamhet... Men jag hyllar också hans enorma talang, hans stora kärlek till världen och det han åstakommit under den tiden vi fick låna honom. Jag är så otroligt glad att jag är en av dom som växt upp med hans musik och att jag fått vara med under Michael Jackson-eran.
Min andra CD-skiva som jag fick var Michaels "Dangerous" (tror att det var -93) och jag vårdade den som min absolut finaste skatt! Jag vet inte hur många gånger jag spelade den från början till slutet, men jag vet att jag älskade varenda låt!
Min absolut första dans som jag uppträdde med 1993 var till låten "Why you wanna trip on me".
1995 kom dubbel-CD:n "History" ut och jag vårdade den med samma ömhet som "Dangerous". Och som den har spelats i min CD-spelare!! =) Michaels låtar har alltid funnits i mitt liv för jag lyssnade verkligen alltid på musik när jag var yngre (är iofs ingen skillnad nu) - när jag var glad, när jag var ledsen, när jag dansade, när jag åt, innan jag skulle sova, när jag vaknade, o.s.v. Jag kunde texterna på alla låtar och vartenda litet ljud utantill.
Michael var och kommer alltid att förbli ett mysterium. Han hade ett sinne som ingen riktigt kunde förstå sig på och därför var han nog, trots sina sina miljoner fans också förmodligen en av de ensammaste människorna i världen. När han var liten hade han ett sinne som en vuxen, när han blev äldre gick han tillbaka att vara ett barn... och folk kallar honom "freak" för att han över levt och gått igenom saker som ingen annan levande gått igenom. Jag tror verkligen att han ville alla väl och själv bara bli älskad tillbaka. Han hade ett enormt hjärta och det höll ändå längre än vad många andra skulle klara...
Önskar bara att han hade kunnat få uppleva all den kärlek för honom som visats nu den senaste tiden.
Som de sa på minnescermonien nu ikväll;
"Han var vår, och vi var hans"
Han var verkligen vår Michael Jackson och vi var hans fans. Och så kommer det alltid att vara. För mig kommer du Michael, leva vidare i all evighet och du kommer vara med mig resten av mitt liv.
Här är ett klipp från minnescermonien som jag tyyckte var absolut bäst. John Meyer med Human Nature och Brooke Shields tal.
Kommenterade det här klippet på youtube:
When John did this piece I couldn't hold back the tears no more... Michael, no words can express the sadness and the emptiness tha't left of loosing such a performer, singer, dancer, songwriter and legend. We will be forever blessed with your work here on earth and I pray that you finally have reached your Neverland... You will truly live on forever and ever and ever and ever... Love you always...
Kommentarer
Postat av: Chris Snyder
För mig som producent och musiker på heltid så har michael alltid varit nr 1. Jag minns tidigt i min karriär att jag alltid satte på Thriller plattan i studion för att kalibrera högtalarna och hitta hem, just "less is more" konceptet är så väl använt där.. Världen kommer aldrig bli den samma igen ...
Trackback
