Igår repade vi inför giget med Sephide.. O-M-G säger jag bara! Inget fel på själva giget eller dansen eller så, men salen vi skulle repa i var en "Bikram-yoga-sal", dvs, att man har yoga i 45 graders värme och dom hade haft klass precis innan vi skulle in och dansa.

Scheisse vad varmt!!!! Jag höll på att dö typ femtioelva gånger och fick springa ut med korta mellanrum för att inte svimma i salen! Vi var där i två timmar så man lär ju ha gått ner typ fem kilo av bara vätska.

Men vi fick iaf all koreografi klar och dom filmade till den där filipinska tv-kanalen som tydligen då ska sändas över hela världen.

Efter det släpade jag och Ida oss iväg till Vapiano där det tog oss exakt en timma att stoppa i oss maten. Sjukt svårt att äta när man är uttorkad!

Efter det blev det lite nagelfix och sen dog jag.. typ.. jag orkade iaf inte så mycket mer, så jag åkte direkt till väsby utan att passera gå.. på Ackis. Fanns inte en möjlighet i världen att jag orkat röra en enda dansmuskel igår kväll!

---

Idag har jag, mamma och pappa varit i sväng på IKEA och kollat inredning till lägenheten... kändes sådär... blev ju inget "halleluja-moment" direkt... Vi är nog mer inne på MIO-svängen. ;)

---

En sak som jag tänkt på senaste dagarna är att skolorna har börjat igen, och jag fylls då med en genomträngande glädje som sprider sig som glittrig sammet genom hela kroppen;

- Jag behöver aldrig någonsin gå i skolan igen om jag inte vill!! Jag är klar med skiten!!

Skoltiden för mig har verkligen varit en plåga på sååå många plan, men framför allt för att jag aldrig känt att jag passar in någonstans. Det jag hatade allra mest var "kompishetsen" och att allt handlar om att känna "rätt sorts människor". Och inte allt för sällan var "rätt sorts människor" rena rama douchebags - falska och ytliga som gärna inte drar sig för att utnyttja dom som stod lägre ner på hierarki-skalan.

Jag hittade mina guldkorn under skoltiden och dom höll jag fast vid med tänder och klor, men dom var heller inte många. När jag började sjuan längtade jag så fruktansvärt mycket efter att få ta studenten, och när jag väl tog studenten kändes det som himmelriket hade öppnat sig för mig! Medan resten stod och grät och hade panik över framtiden, så njöt jag mer än vad jag någonsin hade gjort under hela min skoltid. MITT liv kunde äntligen börja och JAG fick själv välja in vilka människor jag ville ha med mig på vägen.