Usch, får ångest av allt prat om att skolorna börjar nu. Börjar tänka tillbaka när man själv skulle börja i ny klass/ny skola och man hade en hel termin framför sig... uäck! Ja, jag vet... jag har nog blivit lite skadad... med tanke på att jag mer är ofta drömmer om att jag helt plötsligt är tillbaka i skolan och jag känner mig grundlurad för jag vet ju att jag tagit studenten! Haha... eller så ska vi ha prov och jag upptäcker jag att jag missat sjukt mycket klasser (typ alla).

Men jag är glad att jag tog mig igenom allt till slut... när jag tog studenten hade jag faktiskt hälften VG och hälften MVG. Dock sög det all plugg-"glädje" ur mig och frågan är om det någonsin kommer komma tillbaka.

Lite om min "skolhistoria" då. Först gick jag i Torsviks skola på Lidingö, årkurs 1-9 och efter det fortsatte jag till Gångsätra Gymnasium program Samhälle med inriktning Samhälle, också på Lidingö. Spännande värre.. ;) Dom få lärare jag faktiskt gillade kom jag också väldigt nära och den enda klasskompisen som jag faktiskt har kontakt med sen skoltiden är min superduperbästis Anna. Oftast tyckte jag väldigt illa om allt annat. Okej, när jag säger att jag tyckte illa om "allt" så menar jag nog mest "alla andra som gick på skolorna". Tror att jag har pratat om det här förut, men jag passade verkligen inte in för FEM ÖRE. Jag kunde inte "spela bimbo", för jag fattade helt enkelt inte grejen. Och kan man inte spela bimbo, jag då var man redan utesluten ur den "coola kretsen".

Ungdomar på Lidingö kan verkligen vara förjävliga (OBS! nu pratar jag om "min" tid"). Det är dom säkert på många andra ställen också, men ah... jag trivdes inte alls i alla fall. Jag kämpade som en galning bara för att folk inte skulle få för sig att rikta dålig uppmärksamhet mig mig. Förmodligen sket dom väl blanka f-n i en, så det var kanske det som var mest jobbigt.

Aja, när jag väl tog studenten och började umgås med andra "normala" människor så förstod jag också att det nog inte var mig det var fel på. Det var väl inte "fel" på någon egentligen, men jag hörde inte till den skaran människor helt enkelt. Det som känns mest fantastiskt just nu är att jag kan välja vilka jag vill ha i mitt liv och om folk vill komma in och döma mig för att jag råkar ha fel sorts väska eller umgås med "fel sorts personer" eller inte hänger på "rätt fester", well - F.U. mothaf*cka!!

Detta har också gjort mig väldigt petig med vilka jag väljer att ta in i mitt liv, så ni som finns där nu betyder väldigt mycket för mig. =)

Det är sjukt det där hur vissa människor sätter sitt ansikte på ens skoltid...

• Bimbosarna som jävlades med allt och alla (typ vi som inte riktigt passade in) bara för att dom förmodligen själva hade ett väldigt tragiskt liv för övrigt.

• Den där "snygga killen i skolan" som alla dreglade över som är en lika stor skitstövel både då och som nu och kommer förmodligen alltid att vara.

• Bästa vännen som betydde allt för en i hela världen.

• Den där läraren som brydde sig och såg en lite extra och som omedvetet blev en trygg punkt i skolan.

Sen finns det självklart folk som jag faktiskt saknar också. Jag hatade inte alla. =) Men skoltiden för mig var väldigt speciell, mycket för att jag var "annorlunda". Och bara för det tänker jag bjuda på mig själv lite. Jag blev verkligen sjuuukt dålig på alla mina skolfoton så jag tänkte ge er några smakprov... ;) Haha, och tro nu inte att jag är stolt över dom här bilderna!