Haha, alltså så blåslagen och brutalt mörbultad som jag var idag efter K&K-klassen har jag nog aldrig varit. Koreografin som vi gör nu är den absolut tekniskt mest svåra jag någonsin försökt mig på! Men hur otroligt kul är det inte att utmanas och sen upptäcka att man faktiskt fortfarande lever. =)

Jag har lyckats spräcka diverse blodkärl på ovansidan av båda fötterna, skrapat upp mina armbågar, slagit i höftbenen och knäna ska vi inte ens prata om! Men det är det som känns mest när man väl kör. Nejdå, det som verkligen ger en blåtiror är alla galna människor runt omkring en!! Är man typ 40 pers i en sal och kör en koreografi som rör sig väldigt mycket, ja då tycker man ju att folk borde tänka på att det faktiskt finns personer runt omkring en också.

Det är flummigt det där att det oftast är samma person under samma klass som man blir misshandlad av. Fick t.e.x. en sån sjuk j-vla armbåge i mig så jag trodde att jag skulle få bröstcancer! Och då stod ALLA andra still (inklusive jag) för att Karl förklarade något!! Haha... aa.. man kan ju faktiskt egentligen bara skratta åt det... ;)

Här är typ den koreografin vi gjorde idag. Det är samma rörelser fram till 0.57 ungefär, fast vi gjorde den delen till en annan bit i låten. Impron gjorde vi inte, utan vi fortsatte direkt på nästa del som börjar 1.56. Knut sa att vi skulle köra den här på Dansklotet imorn också, så jag tänker råplugga och naila den då!! =D