Nu tänkte jag bli lite djup... ledsen att det varit rätt så dålig uppdatering senaste dagarna, men det har varit ganska så mycket att stå i om man säger så...

Kan ju börja med att ta en liten snabbrevy av förra veckan. Inget ovanligt eller annorlunda hände direkt förrän det blev fredag. Jag mådde så sjukt j-vla kasst i kroppen så jag skippade faktiskt skolan. Kanske inte helt okej i vissa ögon, men jag kan ju säga att det behövdes! På eftermiddagen hade jag klass med Mini- och Feminine Vibe och efter det drog hela gänget ut till Nova och gigade. Mina små elever.. så duktiga! =) *stolt*

Sen hoppade jag på tåget och landade i väsby runt 11-tiden. Hela helgen har som vanligt spenderats där med mycket gos, kärlek och mys... =)

Nu till det allvarliga...

---

Jag skulle verkligen behöva ta ett seriöst snack med Gud eller vem det nu är som styr allt här i världen... Just nu känns det som att jag befinner mig i ett enda stort svart vakuum och jag har ingen aning om vart jag är på väg, vilka vägar jag borde välja, vad det är jag håller på med eller vad jag egentligen vill... Jag tror faktiskt just nu att jag inte riktigt vet vem jag är, hur flummigt det än må låta...

Det jobbiga i det här läget är att man känner sig så otroligt ensam. Alla andra runt omkring en kämpar mot nånting, de vet att de vill bli dansare, de vet vilka skolor de ska söka till för att ta sig dit, de kämpar på klasserna för att det vet att det är det här som de vill syssla med.... men jag då? Jag vet ingening!

Och även om det finns folk runt omkring en som säger att dom förstår eller vill lyssna, så känns det ändå så fruktansvärt ensamt... Dom jag försökt prata med har ju självklart försökt lyssna och förstå... men det är aldrig någon som riktigt gör det... Men varför skull dom egentligen..? Det är ju mina problem och min "livskris"... det är ju faktiskt bara jag själv som kan komma på hur jag vill ha mitt liv.

Det enda jag vet är att jag kämpar mot nåt j-kla mål som inte ens känns som mitt eget.. jag gör saker för att folk förväntar sig att jag älskar och brinner för det.

Jag vet faktiskt en sak och det är att älskar och brinner för att undervisa och koreografera. Jag älskar och brinner för göra riktiga dansjobb (typ Tobbe, musikvideos, Gathania, Sunblock o.s.v.) och ibland älskar jag att ta klass... Men just nu har jag ingen som helst inspiration... antagligen för att jag bara dansar sånt som jag faktiskt inte är så överdrivet intresserad av...

Sen har jag en annan extremt stor dröm som jag nog helt inte pratar om här, och det är väl kanske den som gör mig lite stressad också... Helst av allt skulle jag vilja jobba mot min just den drömmen, men allt går verkligen i sirap.

Tänk vad skönt om någon bara skulle kunna säga det här till mig;

• Det här är vad du vill!
• Så här går du tillväga!
• Ingenting är omöjligt och du kommer att lyckas!